Kaviar, blues & vodka i ryska S:t Petersburg

Artikeln hämtad fr. tidskr. MåBra

Bara ett stenkast ifrån oss ligger världsmetropolen och kulturstaden S: t Petersburg, med ståtliga palats, museer, opera, konserter, balett och det myllrande folklivet på Nevskij prospekt. Må Bra:s reporter har vandrat runt i Dostojevskijs och Pusjkins fotspår i jakt på den ryska själen.

Två saker överraskar mig speciellt. Det ena är att S:t Petersburg ligger så nära Sverige. En timme med Pulkovo Air från Arlanda, jag hinner knappt peta i mig flygplanslunchen, så är vi framme. Det andra är att staden är så stor. Fem miljoner invånare, Europas fjärde största stad efter Moskva, Paris och London. Breda avenyer med ständigt brusande trafik, högt tempo, liv och rörelse dygnet runt

Jag bor på Sovjetskaya, ett stort hotell i sovjetisk stil, med lobby som påminner litet om en flygplatshall, sauna och pool och hudvårdssalong, praktiskt men inte direkt charmigt. Fast utsikten från mitt hotellrum på tolfte våningen är så sagolik att jag nästan måste gnugga mig i ögonen. Jag ser guldglänsande lökkupoler och tornspiror, jag ser pastellfärgade palats, broar och kanaler. Tittar jag riktigt långt bort till vänster skymtar jag lyftkranar i hamnen, där floden Neva mynnar ut i Östersjön. Där ligger kryssningsfartygen från Helsingfors och Tallin och vilar som jättelika vita albatrosser på vattnet.

Men nu ska jag ut på stan! I sällskap med min researrangör och guide Natasha Andersson på Rysslandsresor. Natasha är född i S:t Petersburg.

Hotellet ligger litet i utkanten av centrala stan. Det är för långt att gå, så vi stannar en taxi. Föraren kör vansinnigt fort medan han berättar att han är från Samarkand och undrar om det är något vi behöver, rysk kaviar till exempel, han säljer det. När vi skakar på huvudet försöker han kränga krigsmedaljer från andra världskriget till oss. Nehej, inte det heller, vill vi ha tips på en bra nattklubb?

Så här gör nästan alla, berättar Natasha. Arbetslösheten är låg i S:t Petersburg, men så är också lönerna, därför tar man varje chans att tjäna litet extra. Tanter i kappa och basker står i gathörn och sjunger ryska folksånger för att dryga ut pensionen. Privatbilister drygar ut kassan genom att agera svarttaxi och plocka upp folk som räcker ut handen för att visa att de vill ha skjuts. Billigt, men inte alltid säkert, så Natasha avråder mig som är turist och inte talar ryska från att pröva.

Vi kliver av på Nevskij prospekt, den 4,5 kilometer långa huvudgatan som går tvärs igenom stan. Efter en kort promenad viker vi av mot Konsternas torg. Först besöker vi femstjärniga Grand Hotel Europe, byggt 1875. Där tar vi en öl i den eleganta lobbybaren i art-noveau-stil, innan vi tittar in i kaviarbaren. Allt är tjusigt på det här hotellet, till och med toaletten, konstaterar vi fnissande. Sedan glider vi ut genom entrёn, nådigt nickande mot dörrvakten, och går vidare till själva torget.

Här ligger Stora Konserthallen, Mussorgskijteatern, och ett gult palats som inrymmer Ryska museet. Mitt på torget, som egentligen är en liten park, står den ryske nationalskalden Alexander Pushkin staty. På en bänk intill sitter en kvinna och äter en pirog. En grupp män i ryska militäruniformer har ställt upp sig för ett gruppfoto framför statyn.

Pushkin skrev poesi i en romantisk, nationalistisk, litet högtravande stil, och är otroligt populär i hela Ryssland. Smått obegripligt för en västerlänning, men ryssarna är som hans dikter, förklarar Natasha - sentimentala och känslosamma. Dessutom finns det en skönhet i hans språk, som är svår att översätta. Här i hans hemstad S:t Petersburg råder fullkomlig Pushkinmani. Han föddes 1799 och dog 37 år gammal i en pistolduell om sin hustrus heder.

Här lever man med sin historia och sin kultur på ett annat sätt än hemma hos oss. Gamla tsarpalats restaureras. Alla kan citera Pushkin, Gogol och Dostojevskij, alla verkar regelbundet gå på opera, balett och konserter. De stora scenerna är alltid fullsatta och man pratar långt i förväg om uppsättningar man ska gå på.

– Det ingår i barns uppfostran att de ska läsa klassikerna och följa med på teater och opera, säger Natasha.

Tillsammans med henne avnjuter jag en kväll en operaföreställning på Mussorgskijteatern, ”Spader Dam”, som bygger på en text av Pushkin och med musik av Tjajkovskij. ”Bravo” skriker publiken, applåderna vill aldrig tystna. Nästa kväll lyssnar vi på en lika bejublad konsert på magnifika Mariinksijteatern. Barytonen Vasily Gerello sjunger verk av bland annat Rachmaninoff och Verdi. I pausen går vi till teatercafёet, mumsar små snittar med lax och rysk kaviar, smuttar på champagne och tittar på alla elegant klädda människor. Det hör till, man går hit för att visa upp sig, för ryssarna är det nästan lika viktigt som själva konserten.

Sedan tar vi tunnelbanan hem. Jag har hört att det är som att spela rysk roulett – en gång av sex blir man av med plånboken, ficktjuvarna är oerhört skickliga och speciellt förtjusta i turister. Men åkandet blir bara en positiv upplevelse. Vi kliver på en fullsatt vagn och genast reser sig två män upp och lämnar sittplats åt oss! Ryska män är faktiskt så artiga, säger Natasha. Annars är det ungefär som hemma, tåget rasslar och gnisslar mot spåren, trötta människor är på väg hem till sina lägenheter i någon trist förort, en man sitter och löser korsord.

Tunnelbanestationerna har ett slags sliten skönhet. De är pampiga och påkostade, men illa underhållna. Vi kliver av vid station Pushinskaya för att titta på en staty i naturlig storlek av Pushkin. Han ser nästan verklig ut där han sitter strålkastarbelyst i en nisch. Station Baltiskaya, där vi kliver av, har stora lampkronor i taket, ungefär som i ett gammaldags vardagsrum.

För att få något slags grepp om staden följer jag en dag med på en guidad busstur. Den svensktalande guiden Tamara berättar att S:t Petersburg grundades på 1700-talet för att förverkliga tsar Peter den stores dröm om en port mot Östersjön och Europa. 40 000 svenska krigsfångar var med och gjorde grovjobbet. Stadskärnan ligger på en stor ö, som i norr och öster begränsas av floden Neva, och genomskärs av långa kanaler som Fontanka och Moika. Dessutom finns det flera mindre vattenleder. Med sina broar och kanaler påminner det litet om Amsterdam, vilket inte är någon slump. Tsaren ville bygga en europeisk metropol, med hjälp av italienska arkitekter och holländsk stadsplanering.

På Decabristernas torg lägger bröllopspar blommor vid statyn Bronsryttaren, det gigantiska monumentet av Peter den store på en stegrande häst. Det blåser en frisk bris över Nevas vatten. Vi kör längs den södra stranden, palatskajen, och passerar Amiralitetspalatset med sin gyllene spira, sedan det pistagegröna och vita Vinterpalatset. Det är mäktigt. Ännu mäktigare är säkert synen då broarna över den kilometerbreda floden öppnas mellan klockan två och fem på morgonen för att släppa fram konvojer med fraktfartyg.

På andra sidan Nevan ligger Peter-Paulsfästningen, med katedralen där flera av tsarerna ligger begravda. I lä av fästningsmuren nere vid vattnet står mer eller mindre avklädda människor uppradade och solar sig.

Vi stannar och går in i en ryskortodox kyrka, Spaso Preobazenskij Sobor. Inte särskilt märkvärdig på utsidan. Men inne i kyrksalen hänger stora ikoner, och en kör på fyra-fem man sjunger så änglalikt att det går rysningar längs ryggraden. En liten gumma i grå kappa står och lutar huvudet in mot en ikon av jungfru Maria och Jesusbarnet och samtalar lågt och innerligt med den.

Nästa dag promenerar jag runt i de kvarter där Dostojevskij bodde när han skrev Brott och straff. Jag befinner mig bara en kvarts promenad från Nevskij Prospekt, ändå är det som en annan värld. Här är jag långt ifrån lyx och prakt, husen är grå och förfallna, bakgårdarna ruffiga. En sliten kvinna med trött och uppgiven blick sitter på en stol vid en husgavel och säljer nötter och några knippor persilja.

Med en karta och Dostojevskijs berömda roman i handen kan man följa exakt var allt utspelade sig. I en vindskammare på Medborgargatan bodde huvudpersonen Raskolnikov. Här vandrade han runt, precis som jag gör nu, upp till Hötorget, Sennaja Plojstad, där bastanta kvinnor står i små träskjul och säljer grönsaker, ost, korv, öl och tvättmedel. Här stod han ofta lutad över räcket på Kokusjkinbron och såg ner i Griboyedovakanalens mörka vatten, förvirrad och i feberheta tankar. Från hans hus till pantlånerskans var det 730 steg. Just de stegen går jag också. In genom porten och upp genom den mörka trånga trappuppgången, där Raskolnikov gick med en yxa i handen, för att mörda…Kusligt.

För att skingra mina dystra tankar följer jag på kvällen med Natasha på Sunduk, ett matställe med levande musik. Det ligger en halvtrappa ner på en gata inte långt från Liteynybron över Neva, i en källarlokal med tegelväggar. Vi beställer in litet småplock, saltgurka, korv, marinerad svamp – och naturligtvis vodka. En sångerska sjunger Billie Holiday-blues, med en röst som om hon var Billie själv. Men det är något skumt med hennes engelska uttal. I pausen visar det sig att hon är ryska och egentligen inte kan ett ord engelska.

Medan jag nynnar med i ”The man of mine” smuttar jag på min vodka - och blir milt tillrättavisad av Natasha. Två saker gör man aldrig i Ryssland. Det ena är att blanda grogg på vodka, det är helgerån. Man dricker den alltid ren, i små nubbeglas. Det andra är att lyfta glaset ensam, vilket jag just har gjort. Det är dåligt uppförande. Man skålar! Alltså skålar vi. För S:t Petersburg, för Sverige och för en spirande vänskap.

Det sägs att Petersburgborna alltid har tyckt sig vara litet förmer än andra ryssar. På väg till flygplatsen passerar transferbussen ett torg med en hög staty av Lenin. Då påminns jag om vad en taxichaufför sade till mig:

– Lenin, han var inte så bra. Inte ens en riktig advokat, och stora rikedomar samlade han på sig. Som en tsar. Men att han flyttade huvudstaden från S:t Petersburg till Moskva gjorde ingenting. Det är ändå Petersburgsborna som bestämmer. Putin är så klart härifrån…

Så reser du: Flera resebyråer har paketresor till S:t Petersburg med flyg, hotell och utfärder, t ex Rysslandsresor www.ryssland.just.nu , Vill du ordna din egen resa kan du direktflyga med SAS, Pulkova eller Aeroflot, eller med Finnair via Helsingfors. Tåg går från Helsingfors två gånger om dagen. Tänk på att det tar cirka en vecka att få visum.

Sevärdheter: Vinterpalatset, tsarfamiljens palats, med Eremitaget, ett av världens främsta konstmuseer. Yusupovpalatset vid Mojkakanalen i elegant rysk empirestil. Här mördades Rasputin. Katarinapalatset i Pusjkin med bärnstensrummet. Ryska museet visar rysk konst. Dostojevskijmusёet. Isaakskatedralen är stadens största ortodoxa kyrka. Uppståndelskyrkan liknar ett sagoslott med sina färggranna lökkupoler. Kallas också ”kyrkan av blodet", eftersom tsar Alexander II mördades här. Inuti finns vackra mosaiker. S:t Nikolaskyrkan har barocktorn och fina ikoner.

Tips: Under ett weekendbesök hinner du bara med en bråkdel av allt som finns att se. Det gäller alltså att välja. Att hinna med både Vinterpalatset och Katarinapalatset kan vara svårt, det är långa köer utanför båda ställena och besöken tar tid, Katarinapalatset ligger dessutom tre mil utanför stan. Kanske är det bättre att stryka det ena och i stället få tid att promenera runt på stan och uppleva folkliv.

Handla: CD-skivor är billiga, det finns en välsorterad butik i en liten gränd in från Italianskaya ulitsa vid Konsternas torg. På Italianskaya ligger också souverniraffären Onegin med urvänlig personal och vackra ikoner (original kostar från cirka 5000 kronor, kopior bara ett par hundra). Gostinjy Dvor på Nevskij prospekt är ett stort varuhus med 300 butiker. Där finns allt, men inte särskilt billigt. I saulhallen Jelisejevs finner du mat, bland annat rysk kaviar i alla prisklasser. Välförsedda marknader är Vladimirskij, vid tunnelbanestationen med samma namn och Sytnyj rynok, stadens äldsta mattorg.

Tips: Undvik att köpa kaviar i gatukiosker eller marknadsstånd, den kan vara dålig eller ren fejk. Samma gäller vid köp av vodka, vem vill dricka hembränt?

Göra: Ta en båttur med sightseeing längs kanalerna. Gå på den statliga Cirkusen som ligger vid Fontankakanalen, den är av de bästa i världen. Gå på opera, balett, eller konsert. Du kan köpa biljetter i teatrarnas kassor till lågt pris, men populära föreställningar kan vara utsålda långt i förväg. Vill du vara säker på att få plats kan du boka via din resebyrå före avresa.

Sitt på konditori på Nevskij prospekt, det finns ett trevligt namnlöst sådant mitt emot Isaakskatedralen, dit ryssarna själva går. Promenera sedan in på en av tvärgatorna, Sadojava ulitsa. Först kantas den av chica boutiquer, men efterhand blir det allt mera ryskt, antikvariat och lumpbodar, knappaffärer, cafёer, ölhallar, med mera. Ta tunnelbanan och kliv av vid Avtovo. Stationen byggdes 1955 och har 46 pelare i dekorativglas som gnistar som kristall, och en vacker mosaiktavla med madonna med barn.

Äta: Till förrätt saltgurka, marinerad svamp, sill, rödbetssallad, Sköljs ner med vodka! Blinier, t ex med kaviar dricker man thё till. Varmrätter t ex sjaslik (grillspett), pelmeni (rysk ravioli), seljanka (fisk- eller köttsoppa), borscht (rödbetssoppa). På Kalinka-Malinka vid Konsternas torg äter man gott medan en populär rysk folksångerska sjunger smäktande ryska ballader. Restaurang Idiot var populärt redan på Dostojevskijs tid. Mysigt, skinnfåtöljer, vegetariska rätter. Ligger vid Moikakanalen. Laima serverar rysk husmanskost till bra priser. Finns på en tvärgata från Nevskij prospekt mot Uppståndelskyrkan. Na Zdrovie Restaurant på Bolsoj prospekt 13 har också rysk stämning och rysk mat. Plättkiosker finns litet varstans på stan, ser ut ungefär som våra korvkiosker. Serverar vanliga plättar eller blinier med tex smetana, honung eller sylt.

Nöjen: Staden är vaken hela natten och det finns något för alla smaker, rökiga rockhak, flotta kasinon, tekno-house-ställen. Se bara till att du befinner dig på rätt sida av stan när du ska hem, eftersom broarna över Neva är öppna mellan två och fem. Hali-Gali på Lanskoje sjosse har en bisarr show på ryska, Moloko på Perekupnoj pereolok sägs vara stans bästa rockklubb. Gillar du jazz, vill träffa vanliga ryssar och kanske dansa spontant, välj Jazzfilharmoni, på Zagorodny prospekt 27 vid metrostation Vladimirskaya. Fish Fabrique på Ligovskij prospekt är ett mötesställe för konstnärer och musiker, har liveband och visar utländska kultfilmer.

Fotoalbum